seperationsångest

det här är något jag längtat efter i flera år. har haft en grym mamma som låtit mig vara själv varannan vecka och ge mig space liksom. men NU när det väl händer, när det inte finns någon återvändo, no turning back liksom. nu är jag fast.........Då vet jag inte hur det känns..? sovit som en kratta inatt tankarna har gått i 300 (+ revbenen på vänster sida har fått t bålmärke och är skit öm så kunde inte ligga på den sidan heller). tydligen har det varit samma sak för mamma, vad fan har vi gett oss in på. varit vaken i en timme nu så har hunnit få upp daniel, fixat frukost och sen fått iväg honom till jobbet. haha låter som att han inte kan göra det själv men hjärtat är morgontrött och behöver en liten spark i rumpan :) alla andra dagar när han ska åka till jobbet ligger jag halvdöd i sängen och han får typ ingen som helst kontakt med mig haha utan efter en stund får jag upp om han har tur, ett öga och något mumlande ljud :p

nu sitter jag här med torra ögon huvudvärk och magen har vänt sig upp o ner, vilket den gjorde igår. det blir väl bättre antar jag.

Kommentarer
Postat av: mig

Det kommer bli bra, du är bäst... älskar dig <3

2010-02-26 @ 08:24:28
Postat av: Anonym

<3 älskar dig :)

2010-02-26 @ 08:39:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0